2013-05-26

Ständig opposition. Feminismen är inget fluffigt trendval.

Kvällen efter Eurovisionsfinalen anordnades ett ambitiöst seminarium om jämställdhet på Moderna museet i Malmö.

Talarlistan var imponerande. Ämnena viktiga. Ändå kände jag ett motstånd. Hade det inte varit skönare att gå på bio i stället för att sitta igenom föredrag i 2,5 timmar? Dessutom var vädret grått och jävligt. Jag gick dit, men inombords muttrade jag över alla vänner som stannade hemma och slappade.

I snart två decennier har jag kallat mig feminist. Men det är inte alltid jag går på feministmöten med någon större entusiasm – ibland blir jag så nedtryckt av problemen att jag handgripligen vill avköna mig och bli en hen-varelse som står utanför hela genussystemet.

Därför var det befriande när den första talaren, skådespelaren och konstnären Bianca Kronlöf, direkt satte ord på min ångest. Hon skämtade om att hon kan bli avundsjuk på självmordsbombare eftersom de ägnar sig åt ett engångsprojekt. Feminismen däremot tar en evinnerlig tid eftersom den vill förändra en struktur som skär igenom allt.

Halleluja, tänkte jag. Precis så är det. Man hör allt oftare folk skämta om politiskt korrekta genus-åsikter, som om feminister har hakat på en häftig trend. Men det är inget fluffigt livsstilsval. Det är att ständigt befinna sig i opposition, eftersom hela samhället baseras på kvinnors underordning.

Seminariet arrangerades av organisationen Wift (Women in Film and Television) och programmet var upplagt som en politisk helafton, där Bianca Kronlöf och Elin Magnusson stod för de konstnärliga inslagen och åklagaren Ulrika Rogland pratade om relationsvåld.

Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ, gjorde också ett bejublat framförande där hon pedagogiskt förklarade varför Sverige inte är ett jämställt land. Det är ingen åsikt utan det bygger på forskning och fakta, sa hon och viftade med ett statistikhäfte som passar i varje kavajficka. Hon uppmanade publiken att riva sönder alla policydokument eftersom kvinnor faktiskt inte är en minoritet som invandrare och hbtq-människor. Det borde inte behövas särskilda dokument för halva befolkningens rättigheter.

Stundtals lät Schyman nästan som en stå upp-komiker, som när hon förklarade att ordet klass faktiskt får användas i Sverige, ”det är inte terroriststämplat”. En intressant kontrast mot den humorbefriade pedagogik som många andra partiledare fastnat i.

Efter en lång, tung vår som dominerats av näthatsdebatten börjar det också bli på tiden att man och dam tar ett strukturellt grepp på kvinnoförtrycket.

Läs artikeln ”Feminism är inget trendval”