Vi kommer att skriva engagerande artiklar på vår wift.se om olika teman och lyfta fram våra medlemmar. Vårt senaste bidrag kommer från skådespelerskan och wift medlemmen Susanne Barklund. Läs om hennes resa som skådespelerska, hennes tankar om agism, hennes senaste roll i en svensk film ”Syndabocken” som kommer att ha premiär på Toronto Film Festival i september

Åldersdiskriminering lever och mår bra

Kvinnliga skådespelare, jämfört med manliga, förbises för vissa stora roller på grund av ålder.  Så när vi upptäcker TV-serier och filmer med kvinnliga skådespelare som är äldre än 50 år – blir vi glada.  ( Happy Valley, Line of Duty, Gloria Bell, White Lotus )

Film- och TV-industrin i Hollywood, vars influenser är globala, har drivit på berättelsen om att kvinnor inte längre är intressanta efter en viss ålder.

”Åldersdiskriminering lever och mår bra”, sade Jane Fonda, Oscarsvinnaren berättade att det är en fråga som främst drabbar kvinnor. ”Det är okej för män att bli äldre, eftersom män blir mer åtråvärda genom att vara mäktiga”, sa hon till The Daily Telegraph. ”När det gäller kvinnor handlar allt om hur vi ser ut. Män är väldigt visuella, de vill ha unga kvinnor. Så för oss handlar det om att försöka hålla oss unga.”

Medan Jane Fonda konstaterade en verklighet i branschen och inte stödde detta , men som Wift-medlemmar vet vi att detta är totalt patriarkalt skitsnack.

Susanne Barklund om tankar kring framtiden för kvinnliga skådespelare över 50år

Susanne Barklund är en skådespelare som har varit med länge. Senare I höst kan man se henne medverka i Axel Petersén´s film ”Syndabocken” med världspremiär i september på Toronto Film Festival.

Wift Sweden pratade med Susanne om hennes resa som kvinnlig skådespelare, tankar kring åldrande, roller och hur framtiden ser ut för kvinnliga skådespelare över 50 i Norden.

Hej Susanne, grattis till att ”Syndabocken” är uttagen till filmfestivalen i Toronto. Kan du berätta lite om rollen?

”Jag spelar mamma till bruden som ska gifta sig i filmen.”

Vad tycker du om åldrande i film- och tv-industrin i Norden? Är det lika svårt för äldre skådespelerskor att få bra roller som det är i USA?

”Jag tycker nog det, om jag ser till vad som produceras. Även om det diskuteras en hel del och där är ju Wift/WiftI verkligen pådrivande. Jag tycker tex. att Storbritannien har större mångfald i sina roller och då även vad gäller både äldre kvinnor (och män) tex. Happy Valley, The Split, Ett fall för Vera mm. Länge har jag tänkt att det ofta går ca 10 män och två kvinnor i olika Tv-produktioner som i kriminalserier.”

Varför tror du att det är så?

”Kan det vara förutfattade meningar att makthavarna tror att det är det som säljer? Förhoppningsvis är det på väg att ändras.”

Det finns fler och fler kvinnliga regissörer som gör fantastiska filmer – tror du att en kvinnlig lins gör någon skillnad för kvinnor på vita duken?

”Ja, absolut, det är jag övertygad om. Det kan vi ju också se i vad som görs av kvinnliga regissörer, manusförfattare och producenter. Ett lysande exempel är Greta Gerwig med sina filmer som Lady Bird, Unga kvinnor och nu Barbie. Berättelserna och som du skriver ”kvinnliga linsen” är förstås annorlunda, precis som filmer från olika kontinenter och kulturer.”

Hur många manus får du där det finns saftiga roller för kvinnor över 50?

”Oh dear, det bara ramlar in… skämt o sido, tyvärr så händer det inte. Det är det få förunnat för skådespelare över 50 i Sverige. Starten är förstås manusskrivandet och sen vad man vågar satsa på, jag är övertygad om att det finns många intressanta historier i manusförfattares byrålådor/datorer där det vore intressant och värdefullt att de skulle få komma till produktion. Och då kunna bli ekonomiskt hållbara och till och med succéer.”

Vad är det som håller dig tillbaka?

”Svårt att säga efter alla dessa år, det är många parametrar, hur systemet och branschen ser ut är förstås en del i det hela. Och hur det har utvecklats de senaste åren att allt ska vara så fixerat vid säljande. Däremot att vara inne i produktioner där man hinner bli ”varm i kläderna” och arbeta tillsammans, när denna ”bubbla” uppstår då är det fantastiskt. Även om jag har en mindre roll i ”Syndabocken” så var det en magisk inspelning att få vara med om på Malta förra sommaren.”

Vad får dig att flyga framåt?

”Den där speciella kontakten som kan uppstå mellan andra människor/kollegor där man kommunicerar på riktigt. Manus, berättelser och roller som sätter igång något inom mig, då får jag energi och lust.”

Foto: Thron Ullberg